Under ett antal dagar har man kunnat läsa massor utav artiklar o debatter främst från aftonbladet ang självmordsantalet som är störst bland unga o som inte får hjälp i tid. det är hemskt att dom nekats vård när anhöriga märkt hur illa ställt dom drabbade har det men inte får hjälpen av psykvården.

 

Jag tänker mycket tillbaka på min vän Anton som bodde i Halmstad o som jag lärde känna genom lunarstorm i en grupp för oss med Asperger, hans liv var inte bra alls även om det tycktes verka lungt utanpå. ingen vidare hjälp av familjen pga dom var Jehovas o han inte. sen att han hade alkoholproblem o samtidigt medicinerades för sina sömnbesvär o dubbla personligheter som märktes ibland. att bara gå hemma o inte få hjälp att vara ute på en arbetsplats iallafall halvtid o s.k vänner som antingen utnyttjade hans för snälla personlighet eller sa upp kontakten pga han var så jobbig o konstig. det var riktigt jobbigt att bo uppe i värmland o ha försörjningstöd för då kunde vi väldigt sällan ses.

 

när han väl verkligen börjat få hjälp. då var det tydligen för sent ändå, han hade tagit flera starka tabletter o drack alkohol till det som vanligt men troligen mer denna gången. vi hade chattat bara timmar innan han hade hittats död i sin säng o jag bröt samman dagen efter att hans syster ringde o berättade.