igår blev jag jätte glad, hade kommit iväg på ett möte för att börja ett extra jobb under helgerna för svensk direktreklam. men idag kom smällen... det var extremt mycket reklam som skulle blandas o det tog i efterhand över 4 ½ timme att bara fylla kärran o lite till. så imorn ska man börja gå runt på ena området av mitt distrikt o gå i många trappor o jobbig snö, allt detta slit för ynka 271 kr denna helgen. (det är olika varje helg) så det lär inte bli fler helger för min del, det är INTE värt all tid o slit för en sådan lön.

 

Vilket känslo problem jag har hamnat i, vet seriöst inte vad jag ska säga eller göra.. Fast ändå vet jag det enda som man bör göra. han skriver hela tiden söta o uppmuntrande meddelanden. Förra helgen kunde vi äntligen träffas när jag åkte till Sthlm, vi träffades på en fika o typ prata. Det blev ofta pinsam tystnad vilet jag försökte småskratta bort, sen gå runt i city när butiker var stängda o småprata o jag hade en massa tankar som snurrade (varför känner jag inget? )

Vi pratar fortfarande via sms, jag antog att vi behöver ses mer men om jag inte har några känslor än så är nog inte han rätt kille. Mår så dåligt av tanken att behöva säga det till honom, är så less på att vara singel.

 

Då var praktik tiden över på UNO, vilket jag tycker är supertråkigt då det är det bästa stället att vara på. övriga platser har snarare dugit o vara på men detta kom jag gärna 20 min innan mitt pass börja för det är så gött. Igentligen var min sista dag i fredags men bytte förra lördagen till denna.

 

Imorn blir det att kliva upp senast halv åtta för att vara på Lernia igen för genomgång med alla som haft praktik under dessa sex veckor ( fem för min del då UNO var stängt under julveckan ) med bl.a kontakt personen från arbetsförmedlingen. Efter den veckan vet jag seriöst inte vad som kommer hända, vilket känns jobbigt då jag inte vill gå sysslolös hemma hela dagarna. Ska prata med min kontakt på arbetsförmedlingen om en mini utbildning jag är intresserad av som finns hos dom med SRY lokalvård, sånt bör man ha gått för att kunna ta städjobb idag.

 

 

Jag har bestämt mig för vad som ska ske under 2014, för det första så setill att jag antingen hamnar på en provanställning o stannar där, eller att jag kommer in på nån/några skolor i stockholm o flyttar ifrån karlstad helt. har längtat länge efter att flytta ditåt.

 

(min bild)

för ett årsen skulle jag o en kompis spontant leta bostad o dra dit så kunde jag söka komvux eller liknande. men det gick för snabbt så jag pallade inte. så jag var kvar här o försökte få jobb runt värmland med pendelavstånd men hitills får jag inget napp. så senast till hösten nästa år kommer jag bli en 08!!

Detta tv programmet borde ha funnits när jag var liten, ORKA är ett tv program på barnkanalen via UR som berättar om bl.a asperger, adhd och autism. eftersom det syns inte på utsidan att man har en sådan diagnos om det inte är grav autism. vilket gör det svårt i skolan om man inte fått diagnosen som väldigt liten.

 

jag fick min som 3-4 åring vilket är riktigt tidigt. men det hjälpte inte så mycket pga att skolan var hemskt jobbig pga dåliga lärare. det har gett mig men för livet med panikångest o stress svårigheter.

 

Jag börjar tro att denne olyckan från tv har förförljt mig ett tag, har haft ständig otur en tid nu.

det har nämligen för andra gången på en vecka blivit läkash eller översvämning o liknande under diskhon i köket medans jag stått o diskat. jag orkar fan inte med detta!

 

jag känner mig så jävla tom inombords, inte funkar det att häva i sig cola o godsaker som jag tyvärr gör varje dag numera. känns tungt i självförtroendet, vågar inte visa att jag gillar nån när intresset vaknar utan istället blir ledsen o bara vill försvinna. orkade inte med att ständigt bli sårad efter att ha blivit så taskigt dissad på Närcon vinter så var nästan så jag inte ville stanna alls men som tur var hade jag vänner i en gästande förening att bli stöttad av.

förstår inte vad det är som jag gör eller inte gör så killar jag väl visar/talar om att jag tycker om o sen slutar svara mig.. det ända jag är bra till är tydligen enbart en sak. antingen har jag kräsen smak (vissa påstår) eller så är jag inte ett flickvän material :'( jag har inte varit med nån som visat svarade känslor på ett bra tag o det gör så jävla ont att bara skriva detta, men det behövs för tydligen blir det lättare o skriva ner det. som sagt, jag har mött personer jag känt mycket för o vill lära känna mer men inte vågat pga jag är med stor sanolikhet inte deras smak eller så känner jag att jag inte duger pga mina brister..

det är verkligen tungt o vara arbetslös, det blir inte bättre av att kostnaderna känns som dom växer när inkomsten sjunkit rejält sen man slutade skolan o fortfarande inte fått tag i ett arbete. på väldigt många jobbannonser så står det krav eller mycket önskvärda saker som oftast är: antal år av erfarenhet på jobb, körtkort + bil eller viss utbildning från nåt ställe. jag får sortera bort dom som har heltid eftersom jag provat mig fram med hur långa dagar jag orkar, det är högst 75% eller 50% om det är ett mycket krävande jobb. jag blir psykiskt helt slut. sen med stresstålighet med mycket samtidigt går bara under kortare stunder. det är inte konstigt att man blir snabbt deprimerad varje dag när man söker o söker o kan hitta kanske 3 jobb men ingen hör av sig. jag har sökt jobb (troligen inte bästa sättet) i 1 och ½ år o det är troligen långt över 100 jobb. dom flesta är långt utanför värmland. alltså.. folk som har det så som mig borde få bättre hjälp! jag vet fan inte vart jag ska vända mig förutom af men dom e ju inte speciellt duktiga. vet att jag lättare kan hamna på ett jobb om dom kan ordna anpassad plats. men hur lång tid ska det ta? ska man behöva gå som en sysslolös fattiglapp i evigheter innan nåt händer? jag har knappt råd att ta mig till af två dagar i veckan pga en knäpp gruppaktivitet med prat.

 

 

jag önskar hela tiden att det vore närmre till staden där folket finns, där kulturen o livstilen finns jag knappt hittar i karlstad. det finns inga som lever det på samma sätt som i storstan, detta folk har jag träffat några ggr o det gör mig lika glad varje gång. karlstad har inte mycket kvar för en tjej som mig. får se när jag klarar av att dra härifrån utan för mycket ångest. jag vill även få bättre inspiration för min måleri inriktning, har tappat mycket av den här hemma. dessa två goa människor bl.a ger mig den inspiration jag behöver

 

 

 

jag fick se denna bilden idag på facebook i en grupp för ateister, blev chockad när jag läste texten om bilden. är det verkligen sant? har kvinnor i afganistan fått gå klädda som många andra i väst i början av 70-talet o sen idag finns dom inte synliga förutom ögonen :S det är ju sjukt!

 

 

 

 

 

 

 

vad jag börjar bli riktigt less på detta jävla BORRANDE!! hsb här uppe har ju ett sammarbete just nu med Nea som ska borra i alla husen här i trapphusen/lägenheterna för att dra in telia fiber så man ska "kunna" skaffa telia bredband om nått år. trodde dom bara skulle borra i detta huset V.6 som det stog i ett papper alla fick men idag väcktes man ju av detta helvetes oljud när man försökte sova på förmiddan. kl 7:40 börja dom. jag tycker inte alls om telia så ser INTE fram emot att tvingas skaffat!

 

 nu är det ju troligen inte sånn här borr som har men med allt oväsen känns det som nåt liknande