Hur vet man att man duger för nåt/någon? Att man passar in där man vill känna sig välkommen?
Hamnat i en jävla depression, suger på att finna ev praktikplatser, söka jobb pga min förmåga att göra ett personligt brev enbart liknar en kontakt annons..
Sen dehär med att få pengarna att räcka på existens minimum är en omöjlighet, varje månad är en kamp. Ångesten o gråtattackerna blir tätare o jobbigare. Medicinen duger knappt längre, jag står inte ut att behöva prata med främlingar från myndigheter i telefon.
Dehär med att träffa kärleken har jag längtat efter i flera år, fick droppen då jag blev så taskigt dissad på ett konvent i våras. Sen dess har det varit dött o jag blir skygg när jag får upp ögonen extra för en person. Vad skulle denne se glädjande hos mig? Varför vilja kämpa för mig? Vad har jag som inte många andra har?
